Screamworks: Love in theory and practice.

Jag har nu lyssnat på alla låtarna från Screamworks: Love in Theory and Practice.

Och vad ska man säga? Jag har peppat som fan efter att man ska kunna få höra vad de hade att komma med denna gång. Och ja... de gjorde mig inte besviken alls. Det var absolut värt väntan. Det finns alltid vissa saker man fastnar för vid varje låt. Listan kan göras lång, men som ett exempel kan vi ta Acoustic funeral. Det första jag blev fäst vid den låten var refrängen. Jag kan inte beskriva med ord hur den grep tag i ens hjärta. Man måste lyssna själv för att förstå. Förstå den lycka jag känner över att väntan är slut. Att få höra en mans röst som har förändrat ens liv, endast till det bättre. Att ha en idol att fortsätta vara stolt över. Att inte behöva sluta lyssna på dem för att man blev besviken över deras nya låtar/skiva. Det kallas äkta lycka om man älskar något såhär. Och visst är jag lite småpurken över att de inte lär komma till Sverige på ett bra tag.
Men de här låtarna får mig att förlåta dem för tillfället. Jag bryr mig inte, jag kan vänta i en evighet bara jag får chansen att se dem en gång till. För vad som än kan skrivas ut med nollor så kan inget beskriva hur stor den respekten jag har för dem är. Denna text kan bli ännu längre men jag har skrivit det viktigaste just nu. Jag hoppas ni nu har en liten insikt i hur jag sitter och ler just nu.